Johanna

Häromdagen blev jag påmind om min kära gamla klottervägg. Och jag insåg att det gått förbannat lång tid sedan jag skrev något sist.

 

April 2014. Ett år sedan jag packade ihop delar av mitt liv och förflyttade mig söderut för ett intensivt halvår utan dess like. Ett år senare sitter jag här med helt andra framtidsplaner. Ljusa, fina och lyckliga sådana. Men jag har lärt mig att med allt gott kommer även något ont. Hjärtat har vunnit över hjärnan ännu en gång och kastat sig in i något som tyvärr tog en vändning och "gled ur spåret". Jag är ledsen och besviken samtidigt som jag är lycklig över allt fint jag har att se fram emot. Det är svårt att hålla balansen i såna lägen. Hur gör man egentligen?

 

Trots allt är jag ändå glad över att jag vågar kasta mig in i saker å ting här i livet. Att leva i nuet, våga älska livet, sig själv och andra människor är som balsam för hjärtat. Faller man så får man chansen att lära sig klättra upp igen liksom.

 

Ja hörrududu bloggen, lite kvällsbabbel såhär till melodier av Thomas Stenström sitter fint ibland! Nu ser jag fram emot en tur till underbara Spanien, surfläger på Sri Lanka, en sommar i Sverige och studier till hösten.