Du och jag nu


Jag saknar Spanien. Till och med lukten av dirre, muspysar och rapar, billiga middagar, äckliga och dyra drinkar, snuskiga spanjorer, sand i håret, ljudet av vågorna, de vackra landskapen, slirreh dansen, krampen man får i magen av att skratta och ja, allt därtill. Trodde jag skulle kunna undgå en efter-resan-depression men nej, efter att försökt kötta fysik så kan jag inte annat än kräkas på faktumet av att bästa resan någonsin är över.

Buhu, nu ska jag grina lite och krama min fina Starbucks termos!
Återkommer när livet känns lika fantastiskt som för ett par dagar sedan, adjö


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0