Johanna

Med tre ynka veckor kvar av vad som känns som livet så är studiemotivationen ute på okänt vatten och jag har svårt att kontrollera tankarna. Hösten känns så avlägsen men ändå så nära och det är skrämmande att inte ha en susning om vart jag befinner mig eller vad jag gör om bara några få månader. Men med tron och hoppet om att "allt löser sig" så ska väl detta gå galant!?

Hur som helst är slutspurten här på många fronter (?) så jag ska fortsätta min dykning i kemiboken och vänta på en broder fårn en annan moder! Pyzz