Ett sånt kärt återseende
Med endast några få timmar kvar av min tid som officiell tonåring så vill jag passa på att rensa tankarna lite. 20 år. 1/4 av livet. 7 300 dagar. Inom ramen av denna tidsperiod av mitt förvånansvärt fantastiska och händelserika liv har jag varit med om otroligt många toppar och dalar, precis som de flesta andra nog också skulle beskriva sina liv fram tills denna dagen D. Man uttrycker med både en lättsamhet och ett visst allvar att man snabbt kammat hem den gyllene siffran trettio. Jag har dock fått ett hållbart perspektiv på mitt liv. Tror jag.
Jag menar, allt som fått plats - människor, händelser och känslor, under de gågna 20 åren. Måtte det rymmas minst lika mycket de kommande åren också. Det blir ju alltid vad man gör det till! Jag har en ljus syn på min framtid, drömmar och mål, växande ambition och en egen väg att gå på. Det är vad jag ser. Någon åldersnoja finns inte i mitt huvud, möjligen bara i tomma ord som jag ibland får för mig att uttrycka. När man följer någon slags norm kanske, en modern sådan - ja för alla har vi ju åldersnoja vid typ 15 numera.
Folk omkring mig/oss pratar om kriget i Syrien och Kristian Gidlunds ord om döden. Självklart intresserar jag mig för vad som sker i vår omvärld men på något sätt så ligger större delen av mitt intresse i att bara vandra på min egna väg. Att inte bry mig om allt som händer så förbaskat mycket. Att inte sitta på fikapausen och diskutera huruvida kemvapen kommer att användas eller ej. Jag må vara väldigt egocentrisk eller som jag hellre ser på det, mån om att ta vara på livet som just jag fått. För i slutändan gör jag ingen skillnad när jag lägger ner energi på att kritisera andra länders handlingar eller Anders Borgs nya förbättrinsförslag, bara för att nämna ett par exempel. Jag känner helt enkelt att det enda jag kan göra eller rättare sagt VILL göra är att köra mitt race och leva mitt liv på precis det sätt som faller mig i smaken.
Framtiden för världen i helhet känns mer mörk än ljus men ser jag till min egen framtid så känner jag bara - let's do this!
Och med dessa halvflummiga ord hälsar jag mitt (på pappret i alla fall) vuxna jag varmt välkommet! Jag ska se till att det här blir riktigt bra ska du se.
